Ett steg mot hållbarhet?

Den 22 maj gick toppmötet mellan EU:s stats- och regeringschefer i Bryssel (Europeiska rådet) in för en ny färdriktning i energi- och klimatpolitiken. Detta skedde utan pukor och trumpeter, men beskrivs på sina håll som inledningen till ett paradigmskifte.


Sammanfattningsvis ska större fokus nu läggas på att hålla elpriserna nere och mindre fokus på att rädda världen undan klimatkatastrof. ”EU:s energipolitik måste säkerställa trygg energiförsörjning för hushåll och företag till överkomliga priser. Detta är särskilt viktigt för Europas konkurrenskraft”, sägs i slutkommunikén.


Toppmötet betonade också att inhemska energiresurser behöver utvecklas ytterligare för att minska EU:s externa energiberoende, vilket statsminister Jyrki Katainen tog som utgångspunkt i sin kommentar från mötet.


”Man talar mycket om sol- och vindkraft, men sanningen är att två tredjedelar av den förnybara energin i Europa kommer från bioenergi. På det området har vi i Finland ett särskilt kunnande. Vi har förutsättningar att ta en ledande roll i detta och bör satsa stort på forskning och utveckling av clean tech”, sade Katainen bland annat.


Som av en händelse bytte också Europaparlamentet fokus i energi- och klimatfrågan genom att den 16 april gå emot EU-kommissionens förslag att senarelägga utauktioneringen av en stor mängd utsläppsrätter.


Eija-Riitta Korhola, som var en drivande kraft i förhandlingarna i detta, sammanfattar argumentet på annan plats i tidningen: ”Vi vill inte stöda en klimatpolitik som straffar de renaste industrierna i världen och outsourcar utsläppen samtidigt som den outsourcar jobben.”


I Katternögruppen välkomnar vi en sådan ändrad färdriktning. Vi tror inte att uppdrivna elpriser och nedlagd industri är en fördel om man vill skapa ett hållbart samhälle.


Med det här tidningsnumret försöker vi utvidga diskussionen om hållbarhet till att förutom ekologin gälla också ekonomisk, politisk och social hållbarhet. Alla dessa dimensioner är väsentliga i ett hållbart samhälle.


Två utgångspunkter kan generellt lyftas fram:
– Vi bör i arbetet för hållbarhet sikta in oss på rationella åtgärder som faktiskt kan göra skillnad. Vackert tal om miljön hjälper inte om ekonomin raseras. Är ’grön’ energi verkligen hållbar energi, om den kan konkurrera med övriga energikällor bara genom subventioner?
– Ett utvecklingsoptimistiskt synsätt. Tekniken har utvecklats på ett fantastiskt sätt och det finns ingen anledning att tro att den utvecklingen skulle upphöra nu. Denna optimism är för övrigt välgrundad i historiskt perspektiv. Alla de undergångsvisioner som uttryckts hittills har visat sig vara fantasier.

STEFAN STORHOLM, VD, Katternö