El bara ibland?

En tillträdande regering kan vara säker på en sak: dess nya regeringsprogram kommer att bli lusläst inom energibranschen. Vilka nya lagar förebådas? Kommer de att förändra spelreglerna för pågående eller förberedda investeringar, projekt som kanske föranletts av storstilade mål hos den förra regeringen?

Den nya regeringen Sipiläs nedskärning av utbyggnadskvoten för vindkraften ger just ett sådant exempel. Många aktörer har redan tagit betydande kostnader för projekt som nu kanske måste avbrytas.

Samtidigt står det klart att de tidigare regeringarnas förnybarhetspolitik byggt på felaktiga antaganden.

Visserligen har i fråga om vindkraften den fasta inmatningstariffen lett till vindkraftsutbyggnad i snabb takt. Men två tredjedelar av vindkraftsoperatörernas garanterade inkomst täcks för tillfället med skattemedel. Det är inte ekonomiskt hållbart.

Vad gäller satsningen på biobränslen har denna nära nog kollapsat. Dels för att stödet till biobränsle kopplades till priset på utsläppsrätter – vars prisutveckling inte alls följt teorierna. Dels för regeringen Katainens straffskatt på torven – som i praktiken gynnat kolet.
Som jämförelse får vindkraften i dagsläget stöd med ungefär 69 euro och skogsbränslen bara i storleksordningen 15 euro per megawattimme.

Till detta kommer att vindkraft har förtur i elnätet och därigenom äter driftstid av existerande kraftverk. Av lönsamhetsskäl har kraftverken i Mussalo och Ingå därför stängts. I år stängs oljekraftverken i Vasa och Kristinestad. I farozonen är även kolkraftverken i Tahkoluoto och Kristinestad. Dessa kraftverk står tillsammans för över 2100 megawatt i effekt. Det är lika mycket som Finland nu importerar mer eller mindre konstant.

Denna energiimport kostar vårt land närmare 6 miljarder euro på årsbasis. I praktiken använder Finland bara hälften av den årliga skogstillväxten på omkring 110 miljoner fastkubikmeter.
Vårt land har med detta hamnat i ett läge där vi kalla vinterdagar inte kan lita på att klara vår elförsörjning själva. Bara ett annat land i Europa står enligt den europeiska organisationen för stamnätsoperatörerna, ENTSO-E, i fråga om sin elförsörjning inför lika stora problem som Finland, nämligen Belgien.

Om det värsta sker, får vi leva med roterande strömavbrott över hela Finland – just under de kallperioder när samhället är som mest sårbart. Den dag detta inträffar kommer inte att betraktas som en nationell festdag. För ett hållbart samhälle är en hållbar energiförsörjning ovillkorlig.
Med andra ord måste vi i Finland ha en kraftproduktion som inte är beroende av väder eller import. De alternativ vi har för detta är vattenkraft, kärnkraft och kraftvärmeverk, där vi bör kunna bränna inhemska förnybara bränslen som biomassa och torv.

Det är varje regerings skyldighet att ge förutsättningar för det.
Stefan Storholm,
vd Katternö